" Varför jag är buddhist"

"... Jag tror att mänskligheten i grunden är en. Jag tror att det är möjligt för varje människa att kommunicera med vilken annan människa som helst, att känna för vilken människa som helst, att vara vän med vilken människa som helst. Detta är vad jag innerligt och djupt tror. Denna tro är en del av min erfarenhet. Den är en del av mitt eget liv. Den är en del av mig. Jag kan inte leva utan denna tro och jag skulle hellre dö än att ge upp den.

Att leva innebär att utöva denna tro. Det är därför som denna tro är en del av min religion. Det har inget att göra med hur jag klär mig, inget att göra med vad jag kallar mig. Det är en fråga om hur jag uppför mig, hur jag är. Det är det sätt jag naturligt fungerar på i världen.

Det här är vad religion egentligen är. Det är vad man verkligen innerligt och på djupet tror. Det är vad man är beredd att dö för. Det är ens liv. Det är vad som gör dig till den du är. Det är vad som får dig att uppföra dig som du gör..."
Sangharakshita
www.vbv.se

Sanningen om sanningen

Det är en ekonomisk kris, det är kris i miljön. Arbetaren skriver i en rykande färsk artikel om att miljön redan i framtiden kommer gå över styr. Mänskligheten var för sega. Även om det är sant eller falskt kan det vara en poäng att fundera kring sanningsbegreppet. Vi tror att vissa sanningar står sig för evigt, men som vi vet har mäsnkligheten en tendens att skapa sanningar som sedan transformeras till en annan sanning. De finansiella systemen har lett till att arbetslösheten har ökat, värden som varit ettor och nollor som färdats runt jordklotet i jakt på maximal tillväxt har visat brister.


Vi måste helt enkelt skapa nya sanningar, där framförallt miljön inte pajar ihop totalt. I Tvärdrags senaste tidning, skriver man att offentlig sektor är svaret. Det finns en klar ideologisk tanke här, och det är att ett starkt samhälle investerar i VSO ( vård, skola och omsorg). Det är ingenting nytt utan snarare en tillbakagång till tankar som fanns innan 80 talets hegemoniska syn på att nyliberala tankar var sanningen. En filosof kanske är en av de få som inte är fårvånade över dagans läga- han eller hons profession handlar om att ställa frågor som andra inte vill ställa.

Vad är meningen med livet? Hur vill vi att det perfekta sammhället skall organiseras? Är det bra som det är..eller krävs det utopier som man ialla fall kan försöka sträva emot?

Mannen på bilden tittar på månen. Det kan tyckas löjligt att för en vuxen människa förvånas över universum- men är det inte så att de som ställer "dumma" frågor i själva verket är de som ställer de nödvändiga frågorna som vi andra tappat bort?

Att våga tro på det som inte finns, kanske är ett sätt att komma närmare att detta sker?