Kärlekspoesi

Jag sätter på SR rock och försöker att forma min sorg över ovetenskapen. Det svåra är enkelt, det enkla är det svåra. Mänskliga relationer är inte enkelt. Det är kanske det svåraste som finns.


Ögon
Om hennes ögon inte vore så vacka, kanske det skulle gå över?
stormen i mitt inre som slipar ner mitt psyke, rör om mina
överbelastade hjärna till max. Som att jag skulle behöva
det här
nu?
Nej, skratta inte X, du underbara som snart kommer sätta "kaffet i strupen"
Min vän tyckte att jag skulle ge dig blommor och choklad. Men jag vill ge dig mer.

Ofriheten som stänger boxen runt mitt hjärta och sakta krossar
det som finns kvar, i askan av alltings förgänlighet.
Fötterna som var så stabila,
så kommer denna
vackra själ och fullständigt bländar mig.
Du vet vad jag menar, man flyger tio meter bakåt och
känner luftgångarna stängas.
Mitt inre smälter och stelnar. En konstig blandning av lycka och ångest.

Det är meninsgslöst att ge förklaringar till kärlek.
Kärlek är att vandra i naturen, efter ett duggande regn och känna dofterna av
träden, gräset. Kärlek är en fiol som spränger den inre hinnan.
Kärlek är det begrepp som vetenskapsmän helst skulle viilja förstå- det
gudomliga och galna.

Kärleken är galenskap. Galenskap att jag rubbas, stöts och blöts i en vind av
underbar mix.

Sätter på Peter Lemarc, en röst och gitarr!
" Jag kan inte viska.. om du inte hör mig nu...viska i ditt öra... "

Ta mig till en annan planet, överös mig med tankar som får mig att gå på knäna. Rör mig vid när demonerna tar över. Rör vid mig när världen är död.
Kritisera mig, låt mig få dela din visdom!

Bli min filosof- så jag slipper slå i böcker.
Bli min röda ros, så jag slipper köpa en till nästa 1 Maj.
" Om du känt smärtan, då vet du att du levt"
Lemarc

Stigen är krokig, jag vandrar i ena sekunden åt rätt håll- sedan nästa sekund åt helt fel.

Blända mig - få mig att tappa andan.
Vackra själ, du håller demonerna borta.

Om inte hennnes ögon vore så vackra, kanske det skulle gå över? Stormen i mitt inre som slipar ner mitt psyke, rör om mina
överbelastade hjärna till max

Vackra själ, orden jag skrev till dig är sanna.
Jag skriver inte saker jag inte står för.

Amors pilar har träffat mig.
Jag är en slav för kärleken.

-------------------------------

Ulf Lundell värmer mig, med en balad innan jag går till sängs.
Jag är inte rädd för kärleken- rädd för att visa den.

" Det här regnet gör mig tung och sorgsen ikväll... den här rastlösheten har bara blivit värre"

Kärleken- det radikala svaret!

Jag läser en ganska konstig bok, det handlar om filosofi ur Astrid Lindgrens synvinkel, alltså ur hennes böcker karaktärer. Man kan säga att det intressantaste är kapitlet om kärlek. Bokens författare menar att detta begrepp är det som behövs för att uppskatta världen. Kärleken till världen, och varelserna inom den är det enda som behövs. Alla andra saker är sekundära.

" Om jag har en profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen , och om jag har all tro så att jag flytta berg , men saknar kärlek, är jag ingenting"
Paulus

" ... Detta är kärlekens gärningar. Att vara till är att älska. Och att bli älskad är att vara till..."

Sida 118 i boken " Världens bästa påhitt - nya filosofiska vandringar i Astid Lindgrens värld"

Kärlek är det som driver mänskligheten framåt, i kampen mellan godhet och ondska.

Världen är galen, men samtidig i all ondska finns kärleken i alla dess former. Och genom de olika formerna så skapas meningar i meningslösheten. Utan kärlek kan man inte leva som människa, eftersom att alla teoretiska utgångspunkter grundar sig på något sätt i en känsla. Förnuft och känsla i en blandning.

Kärlek är också ångest, eftersom att vi hela tiden söker efter kärleken.

Kärleken är söt och ond. Den kan få människor galna, uforiska och helt känslomässigt döda. Kärleken knäcker oss och lyfter oss.

Kärleken kan inte ägas, bara ges. Vi kan alltså bara ge den i en mängd doser, och hoppas att det blir på något sätt återgäldat.

Kärleken är i sin grund osjälsvisk- vi vill människor och andra varelser väl, inte för att vi skall må bra utan för att vi måste. Att vara människa är fundamenlt att leva med kärleken inom sig som sprider sig utåt. Så enkelt är det, egentligen!