Politik är magkänsla!

Satt igår hemma med en kompis som pluggar matte på SU. Åt vegetarisk mat, drack kamomilte och pratade om allt och inget som vi brukar göra. Han berättade att hans terapisnack började ge utdelning men var så arg över alla hemlösa i Sthlm. Förut hade han tyckt att de fick skylla sig själva, men numera funderade han varför ingen gjorde någonting?
Som den gode politiska "nörd" jag är, förklarade jag att man i det moderna samhället har funktioner som arbetar med hemlöshet ( problemet är instutionaliserat)- men att det verkar som att det biter sig fast på några tusen i Sthlm. Att en förening för hemlösa anser att man kan sparka alla socialtanter och satsa alla pengar på bostäder eller nått annat. Hela yrkesgrupper är beroende av människor har problem!

Vi pratade också om politik i allmänt. Jag slängde ur mig att jag antagligen kommer bli stockkonservativ när jag blir gammal, unga radikala brukar ju bli det på ålders höst. Det trodde min vän inte. Nej, imorse tänkte jag att jag kanske blir revolutionär, om nu inte SAP sätter upp lite radikala mål. Nåja det gör sak samma egentligen.

Jag tror i grunden att politik handlar om magkänsla, inte om total rationalitet. Visst man kan föra fram sakargument baserad på forskning, varför vänsterpolitik är bäst för cirka 90% av en befolkning ( borträknat kapitalägarna som Wallenberg).
Men i grunden handlar politik om tro, man tror att ett visst system i en framtid kommer vara bäst för individen. Nu är det ju så att säga att man tror, lätt låter religiös. Men är inte politik den nya religionen? Har inte vi i det sekulära Sverige slutat att tillbe Gud, för att be om en vettig politik? Tillber inte de unga marknaden, varuhusen för att hitta sin identitet?

Det jag är orolig för är att människor bara får ena sidan argument. Genom den borgerliga dominansen i media, blir det svårare för människor att höra från vänstern att vi faktiskt har råd med välfärdsinvesteringar, för att regeringen uppenbarligen har råd med gigantiska skattesänkningar.

Nuvarande situation leder till att det som inte ryms i mittenpolitiken blir svårt att kommunicera ut. Normaltillståndet är att Sverige har blivit fattigt. Vilket inte stämmer. Det finns grupper som har det väldigt bra i den rådande fattigdommen.
Vi har de senaste tio åren haft tillväxt som skapat en grund för rikedom. Frågan är skall rikedomen fördelas eller skall det som alltid tjänar på högkonjunktur få hela guldhögen?

Så när du är äldre och förvirrad, gå efter din magkänsla. Den leder dig rätt!

Har skrivet om politikens villkor här.

Det regnar ute. Har ett par olästa böcker runt omkring mig. Lugnet lägger sig runt byn. Jag dricker en folköl och äter ett par ostmackor.

Humanisterna propaganda nedan :)

Om en längtan i mitt hjärta

Jag längtar efter politiken- demokratin som utvecklar sig och inte avvecklar sig.
Det känns motigt ibland, för det som politiken kan bygga upp, kan marknadskrafterna så snabbt dra ner. En sorlig tanke, men att tex. kommunalisera skolan vilket ledde till permanent ojämlikhet- är betydligt svårare att göra statlige igen. Samma sak med bostäder, om man säljer kommunala bostadsbolag så är de sålda.

Jag ser med fasa hur ett permanent genom liberaliserat land växer framm. DU på högerkanten kan verkligen jubla, för inkomstklyftorna har aldrig varit så stora, segregationen mellan människor aldrig så stora- trycket på de arbetslösa och sjuka aldrig så hårt.

Man får helt enkelt inte bli sjuk. Även om jag ibland funderar på hur det skall gå egentligen, är jag livrädd för att någonting skall hindra mig från arbetet eller studierna. Som samhället ser ut idag, kan du gära inte vara sjuk en dag. Ett omänskligt tempo där konsumismens tempel växer starkt. Sekten konsumera-mera växer.

Politiken- det instrument för att hålla ihop samhället som håller på att gå isär, totalt! Det är inte så att samhället är ett idag, vi lever i öar där rika och fattiga har helt olika villkor.

Att göra revolution är dock ingen hit, eftersom att det är lättare att riva ner än att bygga upp. Man måste helt enkelt gå steg för steg, för att kunna bygga ett mera tryggt samhälle. Trygga samhällen skapar stabilitet och motståndskraft. Trygga människor vågar satsa.

Att vara politisk medveten..

jag satt och åt med några kursare i historia och vi pratade om att vara politiskt medveten. En av tjejerna jag pratade med sa att hon gärna skulle velat varit politiskt omedveten, att folks problem gällande vilka nya skor de skall köpa istället för att se den ekonomiska och ekologiska kris som vi befinner oss i.

Och även om folk är politiskt medvetna, tror de att världen inte går att påverka. Som enskild individ finns det en sanning i detta, men samtidigt går det att påverka om man är i ett kollektiv.

Att vara politiskt aktiv är ett slit. Ofta har jag funderar på vad jag får ut av det hela, många gånger gnuggar jag ögonen och känner tröttheten totalt dominera. Samtidigt kan jag inte sluta att tro på att den parlamentariska vänstern skall kunna förändra världen, mot en mera jämställd och hållbar värld. För om man inte tror på detta, blir allting tyngre; det blir blytungt!!