Journalistiken och samhällsrollen?

( Vänner, med tanke på förra inlägget.. jag mår bra.
Om jag inte får skriva av mig fastnar det länge, att skriva är alltså ett sätt att bearbeta saker. Jag bearbetar främst genom poesi. Jag skriver alltså inte poesi för att det är roligt utan för att jag måste. Vilket inte är en helt ovanlig tes bland människor med författar ådror. Tyvärr har jag misslyckats med manus, men det kanske kommer så småningom. Det finns ju en i klubben som skall snart ge ut en bok, coolt! :)
----------------------------


"Frisk" och "sjuk" i samhället och media
Jag tänkte i detta inlägg knyta an till ett annat inlägg som jag skrivit för ett par dagar sedan. Ett inlägg som handlade om Anna Odells "konst". Jag blev glad när jag imorse startade datorn och läst SR nyheter. Vilket inte händer så ofta..

Först vill jag be er att läsa denna artikel från SR. Den handlar om att man från KarolinskaVil gjort en kvantitativ studie bland människor med mycket svår psykisk sjukdomm. Sjukdommen är såpass svår att många av patienterna orkar inte leva, självmordstalen är mycket höga om vi jänför med "vanliga" människor.

"Schizofrena är inte mer benägna att begå våldsbrott än vem som helst"

Detta förbryllar även mig.!Man tror att de som har grov verklighetsproblem skulle vara mera våldsbenägna´; speciellt om man hänger med i media. Slutsatsen är snarare att så länge patienten inte missbrukar alkohol eller knark, är skillnaden med kontrollgruppen liten. Det finns en skillnad, men den är inte så stor som man skulle kunna tro.

Media- drevet efter pengar!

De flesta kanske inte tänker på media, men när det gäller psykisk ohälsa spelar det roll hur saker och ting framställs. Media är tyvärr sensationslysten. Även om poängen för journalister är sammhällsintresset, så är det som vi vet inte ovanligt med artiklar och bilder som handlar om sex och våld. Eftersom att detta säljer.
Galna människor som gör galna saker ökar upplagan, och det är så att upplagan är för kvällstidningarna helt A och O. Poängen är inte att göra de bästa nyheterna- poängen är att casha in till aktieägarna... vilket kan vara en motsättning för god journalistik.
nu är det så att om vi hör en massa saker hela tiden så påverkas vi. Media skapar sanningar oavsett om de faktiskt är sanna eller inte. Det här är ett problem, för med en sensationsdriver journalistik så tappas lite granna av syftet. Att skapa djupare diskusioner i samhället och kritisera makten.

Sanningar är ibland inte enkla, och detta kan vi lära oss av nyheten från KI.
Jag önskar ofta att journalistiken skulle bli mera problematiserande, istället för att skapa enkla sanningar.

Anna Odells kritiserade konst ( fejkad psykos...)

"Jag har känt vinden från galenskapens vingar"
-Baudelaire

Jag har likt många andra med en historik av kontakter med psykiatri åt ena sidan ogillat den diskussion som Anna Odells fejkade psykos innebar, åt andra sidan förstått varför den uppkommit! Om jag hade en kronisk psykiatrisk sjukdomm, skulle jag inte skriva detta, för man stämplas alltid av människor omkring en när man går ut med sina demoner. Men eftersom att jag är mer eller mindre "frisk" anser jag att jag faktiskt kan skriva detta och kanske ge ett par insikter eller ialla fall sätta igång ett par tankar.

För det första, själva poängen med konstverket verkar ha varit att få framm ett samtal kring hur psykiatrin i Sverige fungerar alternativt inte fungerar. Resultatet var ganska väntat, att fejka en psykos som är ett mycket allvarligt tillstånd av mer eller mindre kraftig störd verklighetsuppfattning; skulle såklart skapa debatt.

För det andra, debatten i media handlade snabbt om det var rätt eller fel? Själv är jag ganska ointresserad av den debatten, man kan dock säga att som man bäddar får man ligga. Alltså, för att vara lite hård, om man gör fysiskt motstånd mot anställda i psykiatrin anser jag personligen att personalen skall ha stora rättigheter att bälteslägga personen- alltså spänna fast personen och ge lugnande medíciner.

För det tredje, och det här är det centrala. Vad krävs för att en människa som lider av en psykiatrisk störning skall bli av med sinna rättigheter?

Svaret: Om personen skadar sig själv eller omgivningen.

Att psykiatrin kanske mång gånger har problem, är inga stora nyheter. Vi som har haft eller har någon typ av psykologisk "störning" är ofta väl medvetna om att vissa personer inom psykiatrin och psykologin inte hör hemma där - de pluggade "fel"! Det är inget nytt med övervåld, eller för den delen fokus på medicin istället för en kombination av medicin och terapeftiskt arbete. Tyvärr ligger det i sakens natur, att vi som har själsliga problem har en annan situation än den som bryter benet.

Avrundning
Som avslutning vill jag ge en liten aptitretare, vad som är friskt och sjukt har genom tiderna inte varit samma sak! Tex. homosexualitet var långt in på 1900 talet klassat som sjukt. Den franska filsofofen Michael Foucualt har också studerat hur psykiatrin lagt under sig större och större områden. Ibland så är folk bevisligen sjuka, om de ser Jesus, eller demoner. Men andra gånger kanske det räcker med att personen sakta skapar en trygg tillvaro - där balansen mellan aktiviteter ökar.

Det gäller vilket är logiskt, att inte se alla sympton som en sjukdomm, men inte heller negligera annorlunda beteende och tankemönster. Dessutom är det inte ovanligt att personer med kroniska sjukdommar efter ett tag går tillbaka till en tidigare nivå av lycka, och anser sig själva inte så sjuka. Den sk. habitueringseffekten är mycket stark, alltså att stora variatoner i lyckograden går tillbaka till en jämn och stabil nivå som personen haft länge.