30 till 40 %

av de som söker sig till den lokala vårdinrättningen har psykiska problem som orsak till symptonen. Detta berättade en psykolog för mig när jag var på väg hem från en kompis fest i Linköping. Så att förbättra för de med psykiska besvär kan ju vara en poäng, man kan ju börja med att se till att vårdcentralerna har psykolger. Ett tips!

Psykologförbundet skall i höst ha en kampanj där de antagligen argumenterar för att eftersom att 1/3 av alla som söker sig till vårdcentralerna har psykiska besvär som främsta sjukdommssympton, måste det finnas fler psykologer.

En annan intressant sak är att regeringen har gjort det tuffare för sjuka och arbetslösa, och nu skall man alltså hjälpa de psykiskt funktionshandikappade. Är det inte lite bakvända världen?

Bristen på handling leder till permanenta problem

"...Samtidigt kan ingen riktigt säga vad man använder pengarna till.
För det finns inga verkliga förslag, inga verkliga satsningar på jobb eller investeringar. Det finns bara tal om satsningar och det mest fantastiska är att alla som nu berättar hur djup krisen är (bland annat finansdepartementet) samtidigt säger att den tar slut om något år eftersom ”stimulanserna” då börjar bita.
Vilka stimulanser? Vilka järnvägar är det man bygger? Vilka nya skolor och sjukhus? Vilka mänskliga behov är det som ska mättas, var finns den stora satsningen för omställning av jordbruk, energi och transporter? Var finns utbildningen av de hundratals miljoner som nu börjar stampa i arbetslöshetsköerna?"
ETC

Precis. Varför inte göra samhället starkare, investera i utbildningar, järnvägar och annat? Men nejdå, istället pytsar man till lite pengar för att såret inte skall explodera, och hoppas att det löser sig.

Som att hoppa att det löser sig, är en aktiv regerings politik!?

Det är dumheter, att tro att man gör ett samhälle starkare genom att inte agera i tuffa tider. Problemet är att de som gör dumheterna inte drabas- det gör vanliga bara "vanliga" människor.