Dikt

Dagarna går
Jag hinner inte att smälta all dårskap
dessa tokiga tankar om egoismens triumf
- den kalla handen som snor från de fattigas bord.

Dagarna går
I fönstret ser jag grannarna dricka te och förneka ondskan,
för den styr inte, nej ondskan får inte fäste i värmen.

Medan några hundra miljoner funderar över hur de skall göra
av med alla pengar, lever ett par miljarder helt andra liv- inte konsumeras jorden
sönder där inte.

Är detta rättvisa?

Smulorna från det feta, dukade borden minskar.

Är detta rättvisa?