Filosofiska vandringar

Jag simmar i filosofins värld. Tror att det enklaste stämmer, men vad är det enklaste?
Materialismen, empirismen, vetenskapen, logiken. Den gyllene "medelvägen".

Desto mer jag läser, desto mindre förstår jag!
----------
Wittgenstein har en poäng när han pratar om språkets begränsningar! Vi är vårat språk, och det känns som att allting inte kan förklaras genom språket. Rationalismen och empirismen är både två likvärdiga kombatanter, den som säger att bara tanken har rätt är naiv, och den som bara säger att sinnen har rätt är också naiv. Problemet kommer ifrån det faktum att både tänkandet och verkligheten genom sinnena förklara världen, och att det med språkets hjälp är omöjligt att framställa en vinnare.

Filosofins redskap är språket, som baseras på logiken. Känslan kanske är lika viktig som logiken, men det går inte att säga " jag känner att empirismen är rätt" det är lite som att säga- jag vill inte erkänna att rationalister också har en poäng, men jag vill ha rätt för att jag har rätt..

Språket..

En tanke är såklart att både empirism och rationalism har rätt, på sitt sätt. Eller den radikala skepticismen, solipismen, som sopar banan med allting. Men kan man vara skeptisk till sanning?

Jag kan alltså med sociologin bevisa att äganderätten innebär att många får lida, eftersom att den liberala världen lämnar många utanför, det jag dock inte kommer ifrån är att min tolkning av sociologin görs av mina tankar, som är färgade och inte neutrala. Mitt tänkande är alltså inte objektivt utan subjektivt, vilket leder till att jag måste erkänna att jag finner "sanning" som passar in i just mina sanningar.
Jag ställer de frågor jag är villig att svara på, som Nietzsche säger.