Tron på förändring dog
den dag jag började tänka.
Jag läste om alla
krig
och förundrades över
människans dumhet- egoismen.
Vi har miljarder fattiga
men i väst äter vi
gåslever varje dag.
Jag är inte revolutionär
reformist eller något
annat epitet!
Jag är en trött
gammal man
som behöver
lugn och ro.
Utan insikten om att
lidandet kommer fortsätta
i hundratals år
I hundratals år kommer
jag se barn svälta
och kvinnor gråta över
brända hus och förlorade
ben. Människor som förlorat
allt.
Jag är en trött gammal man
som förläst mig i fantasins värld
skapar bubblor med rosa skimmer omkring.
spränger bojor med energikickar och
får hybris för jämnan.
läser samma text om och om igen
tills ögonen blöder,
skriken tonar ner i mitt inre
se där en ängel står vid min sida.
Hon ler och säger att katharsis
kommer och hugger in i mitt blödande
hjärta. Reningen av mitt blod
tar dagar.
Nätter.
År.
Men jag är på väg.
Mot ett nytt liv,
där jag accepterar men kämpar emot
smärtan
mänsklighetens dumhet
och egoísmen.
Hoppet är det sista
som överger
trampolinen.