Har skrivit

om Pride och Humanism här.

"...Humanismen som inte ser ner på kärlek, är inte självklar utan en historisk anomali. Humanismen, som tror på människan utan en dömande gud; är i våran tid hårt ansatt av lobbygrupper som vill bestämma över andra (främst USA)! Den sekulära staten, som är neutral i religiösa frågor och som separerar stat från kyrka är hårt ansatt! Det vi kan hoppas på är att människor väljer sitt eget ratio, förnuft, istället för att ge sitt liv till en fiktiv gud. Kampen för frihet har knappt börjat! Kampen för att få vara kär i människor oavsett vad de har mellan benen, har bara börjat. Vårt århundrade kan skapa tollerans och medmänsklighet som aldrig funnits. Frågan är om människan är villig att titta inåt och befria sig från religionens diktat. Att i ett slag spränga bojorna, titta mot skyn och säga " Jag är myndig att tänka själv. Jag är min egen filosof!"

Varför är man humanist?