Likt en kvinna


Världen är i sitt inre stilla.
Tittar ut genom fönstret och
ser världen bara vara.
Världen är bra på att bara
vara.
Att inte göra någonting särskilt.
Världen omkring mig är stilla
det som rör sig är mitt medvetande
och kropp.
Att sitta och bara glo är en konst
på en parkbänk utanför min lägenhet
sitter jag och tittar utåt.
Ett par barn springer förbi,
sedan tyst.
Förstår inte hur jag kunnat missat
verklighetens varma famn.
Likt en kvinna tar hon mig i famn
och gungar mig till ro.
Satt på en tunnelbana och pratade om att
det nog blir ett tredje världskrig.
Trädet rör på sig, stretar mot vinden.
Hur kunde jag missa den ofantligt vackra världen.
Likt en kvinna tar hon mig i famn.

Ögonen gnistrar,
Kinder möts
vi samtalar om språk, filosofi och livet.
Jag lyssnar, vill inte att hon skall sluta.
Framtid.
Jag visualiserar en människa som förstår mig.
Som ser skönheten hos ett träd,
barnens skratt.
Kanske måste man lidit oerhört för att förstå
ett poesihjärta. Varit nära döden,
varit med om oerhört lidande.
Jag tar dig i armen och vi går genom skogen.
Du säger att skogen pratar om man lyssnar.
Likt en kvinna tar hon mig i famn.
Världen är i sitt inre stilla.
Om du lyssnar med ditt hjärta kan du höra.
Vågar du?