måndag 27 april 2009

Språk och tänkande...


Vi är våra tankar. Känslor och tankar hör ihop.

Hur vi hanskas med språket; vidgas vyerna eller så begränsas dem. Begreppsapparaten gör det möjligt att tänka mera kritiskt, logiskt, och vrida och vända på olika problem. För en politiker är detta helt nödvändigt- eftersom att politik handlar om att lösa problem. Verktygslådan måste ibland uppdateras, och detta eftersom att nya problem kräver nya lösningar. Gamla lösningar kan också vara givande men inte om de skapat problemen!

Gramsci pratar om hegemoni, och det faktum att människan lever i en värld där man tror att det finns sannigar. Dessa sanningar kan vara konstanta eller förändliga.

Språket ger oss möjlighet att se det som vi inte sett förrut, tänkandet är helt beroende på språket som utvecklas i vilka kontexter vi befinner oss i.

Språket och känslor hör ihop. Det går att ändra tänkande och känslor, vad vi fokuserar på alternativt inte lägger ner energi på. Våran psykiska energi kan minska eller öka beroende på vad vi lägger fokus på.

Att läsa, och motivera olika sorters läsning i skolan är därför centralt om man vill få medborgare att vara mera kreativa vid problem.

2 kommentarer:

  1. Skattesänkningar ger inga jobb. Varför? Därför allt försvinner i borgarnas madrasser varför stimulansen uteblir. Enda resultatet blir att statfinanserna ödeläggs och välfärden raseras. Det VET Anders Borg. Han bedriver brutal högerpolitik av klassiskt märke. Han är en bedragare. Inget annat.

    Så till frihetskampen.

    Hoppas inte för mycket på sånadär mailkampanjer och vad det nu är. Maktens herrar kan lugnt ignorera dem. De har klart för sig att den internetaktiva medelklassen skäller nog så högljutt, men bitas kan den inte.

    Sedan gäller det att vara mycket vaken för politikens tvära kantringar. Det vi nu ser är hur Alliansregeringen mycket plötsligt framträder som det nakna tyranniets huvudkraft. Den sargade socialdemokratin börjar, rörigt och yrvaket, visa livstecken och gryende medvetenhet om hotet mot vår frihet och vår demokrati.

    Med tanke på den ekonomiska krisen har medelklassen allt skäl till oro och pessimism. Det välstånd som finns räcker nu bara till de verkligt rika, som vill kompensera sig för storförluster på aktiemarknaden. Medelklassen har att se fram emot en omfattande proletarisering. Vi kastas en efter en ut i otrygghet och misär. Den gradvisa destruktionen av internet är monopolkapitalets metod för att lamslå medelklassen, med dess för Makten hotfulla grepp om nymedia.

    För att vinna verklig kraft måste frihetsrörelsen alliera sig med den folkliga sociala rörelsen till försvar för välfärdssamhället. Det är av vitalt intresse för oss allihop med tanke på vår nya otrygghet. Vi måste göra oss av med vår naivitet och våra illusioner och börja kämpa på allvar, annars är det kört för oss. Och kom ihåg: att enbart sitta på internet och väsnas räcker inte långt.

    Det gäller nu att sätta till alla klutar för bringa åstad ett opinionsras för våra tyranniska regeringspartier.

    Samt att på allvar resa den radikala parollen:

    SVERIGE UT UR EU.

    Så ett par avslutande ord till alla fega wordpressbloggare m fl.

    Bloggare med granskningsfunktion påslagen förtjänar ingen som helst respekt. Bloggarens avsikt är nämligen inte alls att stoppa fulinlägg - utan att censurera åsikter han inte gillar. DET HAR MAN JU SETT.

    Det gäller sedan, och framför allt, att se över sin egen småaktighet. Samtliga system utom Blogger filtrerar bort mig, vilket ju är enbart löjligt, som vi ser. Vem är egentligen er huvudfiende: TYRANNIET - eller vidriga vidriga vidriga lilla trollet jag?

    Och så ett par personanmärkningar. Skilj på moderater och moderater. Dendär jävla Kent Persson är bara en partihejduk av föraktligaste slag. Nu ska han sänka skatten, minsann. Vad är det - "ordning och reda i statsfinanserna", kanske? Vilket PRAKTARSEL!

    *skakar bedrövad på huvudet*

    - Peter Ingestad, Solna

    SvaraRadera
  2. Ok... jag skall inte ta bort inlägget! Men det är ju postat på en massa ställen.. lite taskigt tycker jag.

    / Johan

    SvaraRadera