Jag går var sjätte vecka till en psykolog- för att samtala om mig "själv" och "världen". En grund i detta är att jag verkligen inte gillar hur världen ser ut; jag skulle vilja påstå att jag faktiskt inte förstår så mycket alls av världen. Det skulle faktiskt vara lättare för mig att skriva vad jag inte anser vara galet, eftersom att räkna upp alla galenskaper skulle ta lite för lång tid. Tid jag inte har.
Vi kan börja med att det visst finns pengar och resurser, men att man istället för att för en gångs skulle utrota fattigdommen så spenderar man 8000 miljarder kronor på att kicka igång världsekonomin. Nu säger den snusförnuftiga att kicka igång världsekonomin leder till att fattigdommen minskar, ja men i hur låg takt? Det stämmer att den extrema fattigdommen har minskat kontinuerligt de sista åren, men samtidigt så finns det otroligt många; miljarder som lever mycket fattigt.
Världens ledare har alltså 8000 miljarder som de kan besluta på en dag, men inte viljan att uttrota fattigdommen. Det hela är galet.
Jag tror att grundproblemet handlar om att människor har en tröghet i tänkandet. Man har svårt att se en värld som ser radikalt annorlunda ut. Detta leder till flera saker. Bland annat leder det till att man accpeterar att världen är galen. Det kanke är en utopisk tanke, att världen skulle faktiskt börja fungera som en helhet- istället för att vi tror oss leva separerade. Att ekologiskt tänkande skulle växa, att jämlikhet ökade och att ökad harmoni genom att leva i takt med oss själva istället för att stressa som skållade råttor.
För frågan är, lever vi för att arbeta eller arbetar vi för att leva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar