2/3 samhället

"På 1990-talet varnade olika samhällsforskare för att vi i Sverige höll på att ge upp den svenska modellen med folkhemmet, för att istället sträva mot 2/3-samhället... 2/3-samhället innebär att 2/3 av befolkningen har det hyggligt bra ekonomiskt, så pass bra att de inte vill göra några samhälleliga reformer som kan gynna den återstående tredjedelen av befolkningen som mer eller mindre står utanför samhällets valmöjligheter. "
http://blogg.aftonbladet.se/6695/perma/307705/

Sociologer har en tid pratat om det kommande 2/3 samhället, vilket innebär att den breda medelklassen och överklassen skapar ett politiskt fundament som styr. Klassiskt har detta inte varit konstigt alls, det har istället varit på 1900 talet som arbetarna kom igång med att påverka politiken- och skapade ett fundament med medelklassen. Rent historiskt har det varit självklart att arbetarna fått finna sig i vad medelklassen och överklassen hittat på. Det är därför Karl Marxs tanke om att historien drivs framåt av klasskamper är intressant, för även om man inte köper historiematerialismen i sin helhet, så är det tämligen uppenbart att människors olika sociala positioner skapat drivkrafter i historien.
Proletariatet som är ett historiskt faktum har drivit på historien, man kan säga att historien handlar om kampen för att leva ett bättre liv, medan de besuttna klasserna ständigt motverkat reformer eftersom att detta påverkat de egna möjligheterna.

Att tro att aristokratin/samhällseliten i den sena medeltiden skulle utan kamp ha gett upp sina positioner, är inte bar att vara naiv utan direkt korkad! Lika korkad är det att någon idag från Östermalm med en fet aktieportfölj skulle rösta vänster. Konservatismen har fortfarande starka band hos eliten.



Nu när vänstern är svag, som har varit fallet de senaste 30 åren. Kan vi fundera kring hur makten kan tas tillbaka, om det kan tas tillbaka ( vilket inte är självklart). Ett grundproblem som jag ser det är att vänstern har svårt med det faktum att minska sociologiska skillnader som uppkommit. Det spelar liksom ingen roll om man får leka vid köttgrytorna, om man sedan inte (tillräckligt) minskar de skillnader som finns!

Sedan tar det tid att bygga ett samhälle som är baserat på gemenskap istället för egoism. Om man förstår någonting i mer än 30 år, tar det såklart minst lika långt tid att bygga upp samhället igen.

2/3 samhället är nog antagligen här för att stanna en längre period. Det krävs en tämligen radikal politik för att kunna minska samtidens uppdelning mellan människor. Bostadsorterna börjar cementeras, skillnader mellan klasserna minskar inte utan ökar - i och med högerpolitiken som river människor itu - genom att motivera den individuella friheten som överordnat människan sett som gruppvarelse!

Lite drastiskt kan det verka att ge upp, vilket inte stämmer! Jag är politiskt aktiv och kommer i de forum jag verkar i; påpeka de faktum att det krävs extra kraft för att motverka den uppdelning baserad på socioekonomiska faktorer som sker. Ett problem kan vara att de människor jag umgås med, har liknande åsikter. Det vore alltså givande att få prata med socialdemokrater som till exempel är för friskolor, även om dessa sociologiskt segregerar. Detta att vara för system som segregerar, är mycket spännande. Argumenten som förs för skolsegregeringen, är ju typ att det inte går att ta bort det man skapat. Det intressanta med det hela är att politik inte främst handlar om att ta bort alla möjligheter, utan snarare att skapa möjligheter!
Politik är inte detsamma som att bara se möjligheterna och ta bort all radikalitet.

Politik handlar om att skapa det otänkta, som det möjliga!