Analys av artikeln " En Ny människa räcker inte"

BILD: David Jonstad.

Björn Elmbrant ( Skriver på Dagens Arena) har läst David Jonstads klimatbok och har en del tankar som jag tänkte bena ut.

Alla citat kommer från Arbetaren.se

" Vi piskar oss sålunda själva framåt i denna standardjakt i ett behov av att jämföra oss med varandra. Inte för att vi är avundsjuka, menar beteendeekonomerna, utan framför allt ur känslan av att inte vara frånsprungen, mossig och gammaldags. "

Precis, jag bryr mig egentligen inte om att min granne har ny bil, det som är problemet är att jag inte vill verka gammal. Jag köper nya kläder, nya bilar, och andra prylar främst för att inte vara "efter". Sedan tror jag visserligen att en del avundsjuka kan också ligga i svaret på varför vi köper saker- som vi sedan inte har tid att använda. Vi är kollektiva varelser, och märker snabbt när andra ändrar sig på något sätt.


"Det är uppenbart att finanskrisen och klimatkrisen sprungit fram ur samma källa, det ekonomiska tanke-
system som gynnar slöseri och att leva över sina tillgångar"

Ja, en grundsten i ekonomin är att konsumera helst över sina tillgångar. Detta är egentligen inget nytt, regeringar i den rika världen utgår från att människor slänger saker och konsumerar saker. Den moderna ekonomin som är tätt ihopkopplad konsumtion, kan inte acceptera att konsumtionen lugnar ner sig. Man har till och med hittat på galenskapen att lycka har med konsumtion, den som har den fetaste bostaden och bilen vinner. När det i själva verket är så att lycka har mer med vänner, kärlek, trygghet osv.

"...finanskrisen gett oss en kort paus att diskutera det meningsfulla i det traditionella tillväxtbegreppet, "

Här håller jag inte med. Jag tror att saker och ting inte har förändrats, debatten har i grunden inte alls förändrats, eftersom att den borgerliga hegemonin stoppar upp de tankar som skulle kunna förändra. Tidningar som ETC och Arbetaren når för få i dagsläget för att kunna konkurrera med större drakar, som äter in sig i människors hjärnor.

"Nyckeln till att bryta människans invanda föreställningar är enligt Jonstad att införa koldioxidransonering eller individuella utsläppsrätter."

Problemet vilket Elmbrant kommer in sedan på, är det fallet att det inte räcker att ha en teoretisk konstruktion som skapar ansvar på individnivå. Det som fattas är ett större medvetande bland "vanliga" människor sammankopplat med politiker som är villiga att säga sanningen som vetenskapen hela tiden proklamerar ut " Vi kan inte hålla på som vi gör, vi måste minska påverkan på naturen".
* Det behövs en folkrörelse mycket större än Klimataktion för att något skall hända.
* Det behövs politiker som inte fastnar i massa tjafs, utan säger som det är.


"Och Jonstad säger som så många andra att tillväxt och konsumtion inte upphör i ett fossilfritt Sverige, men vi konsumerar annat, typ solpaneler, och tillväxten sker i form av investeringar i hållbar infrastruktur."

Ja, detta är någonting viktigt att tala om. Miljövänlig konsumtion kan kombineras med tillväxt, även om tillväxten inte är målet utan en effekt av utvecklande av teknologier för att minska utsläppen. Teknik är inte fienden, men teknologin kommer antagligen inte lösa alla problem.

En annan sak är det personliga ansvaret, genom mätbara system för varje individ som Jonstad skriver om, kommer det bli tydligt hur mycket man konsumerar. Det personliga ansvaret som idag är mångt och mycket institutionaliserat. Vi litar på att experter skall lösa problemen för oss, när det i själva verket är så att vi i våra handlingar är de som kan göra skillnad- inte en skillnad man skryter om utan skillnad för ens egna samvete.

Tyvärr känns det långt ifrån som att politiker skulle våga vara tillräckligt modiga att skapa system som Jonstad efterlyser. Problemet är gång på gång media, och den ensidiga bilden som kablas ut. Om det blir ett misslyckande i Köpenhamn, kanske detta kommer leda till en diskussion i vidare bemärkelse som tar bort ögonbindeln och vågar föra en dialog med fler än liberalers åsiktsmonopol.

Problemet är att politiken har blivit en vara som vilken som helst. Detta innebär att politiker skapar politik utifrån modeller för att maximera väljarstöd. Man har dragit ner de ideologiska tankarna för en teknokratisk syn som resulterar i att politiker blir de som genomför det som "experterna" säger.

Politik handlar idag inte om att se in i framtiden och vilja skapa ett radikalt samhälle, utan snarare om att fegt titta in i framtiden och skala av allting radikalt för att vinna mandat för att föra en pragmatisk icke-politik.

Den positionering som socialdemokratin har valt, gör det svårt att ändra riktning utan att förlora väljare. Man vill inte riskera medelklassväljare, eftersom att man inte tror att förortens röster kommer täcka de man förlorar vid ett vassa språk.

Klimatet som inte alls är öppet, snarare mycket slutet. Klimatet som inte tål att någon nämner socialism, den språkliga tonen där socialism är det samma som diktatur.

Den splittrade vänstern, med litet propagandaarbete leder inte till en mental förändring hos befolkningen. David Jonstad bok kommer med största sannolikhet köpas av de redan inbitna , de som har samma åsikter. Det som boken förhoppningsvis kan göra , är att sätta igång tankeverksamheten hos några politiker på vänsterkanten, så att de förstår att de måste göra något. För det börjar bli sent, att just stoppa klimateffekter.