Demoninan

Demoninan sänder
facklor med hopp, genom tiden
rummet. Vi suger in allt.

Stegen i skogen störs av
vargens ylande.
Lövet på marken
blandas,
med blodet från en
man som aldrig stannar.
Som aldrig stannar.
Vars vandring är likt vargen
en jakt efter någonting
mer.

Någonting talade till mig inatt
värmen fyllde min kropp-
demoninan sänder sitt ljus
genom tid och rummet.
Peter Jöback sjunger smärta.

Trädet i skogen
säger till mig att leva
livet är som ett träd,
växande.

Vargen äter upp mitt hjärta
säger till mig att söka nytt.
Söka nytt och inte vara förstenad.

Ge mig vatten så jag kan dricka
Dricka livstörsten färdig.

Demoninan stör oss när
vargen äter mitt hjärta
säger till mig att jag är vacker
inombords.
Jag tackar genom att ge mitt söndriga
hjärta i present
som ett alternativ till förändring.

Månen sjunger en blues.

Springer genom skogen med
blodiga fötter
springer snabbare och snabbare
träden försöker stoppa mig
men gräset är på min sida.
springer snabbare till själen
tappas i en dunge.
Hon tar upp den ,
demoninan suger ut livskraften
och sjunger en sång till
kärleken.
Hjärtat ler.