Den obotliga kärleken

Kärleken bombarderar mig
fågeln flyger rakt ovanför mitt
huvud
fågel Fenix kraxar till mig.
Friheten är att tänka det otänkbara
att skapa nya världar.
Inom varje människa finns ett lugn
tätt in till huden pulserar blodet i
jämn takt.
De miljoner saker som sker samtidigt
i kroppen
är som en fantastisk Opera
som aldrig slutar.
Ögonen, en sådan fantastisk sak
att man kan tro att Gud är skaparen.
Fågel Fenix skrattar igen,
vi skrattar tillsammans.

I den lilla tron, tar jag sanden mellan
fingrarna
och hör barnets röst inom mig.
tryggheten vaggas in i värmen,
tron bildar ett hölje av tacksamhet för min
gåva
min obotliga tro på
godheten.
gräset
vinden
i öppna landskap går vi hand i hand
liv.
död.
cirkulation.