Den svåra sanningen!

Som politiskt aktiv tror man ibland att förändring alltid har att göra med vad de andra skall göra, hur samhället skall organiseras etcetera. Men lika mycket som att det handlar om att påverka andra, handlar det också om att påverka sig själv.

För det är kanske svårast att förändra sig själv?

Nu är det så att förändring; inte behöver likställas med total förändring. För det som är tydligt, är att varje människa har vanor som endast sakta går att förändra, eller i alla fall ofta bara sakta går att förändra. Låt mig vara konkret; att minska exempelvis köttkonsumtionen gör stor skillnad på sikt.

Att tänka annorlunda, ledet till att man handlar annorlunda. I och med att jag är inspirerad av Buddismen, så är det inte asketism som gäller utan medelvägen. För en Europee, blir det visserligenn svårt att hålla sig i skinnet, vi är vana att om jag får uttrycka mig; vara långt ifrån medelvägen.

Medelvägen beror såklart alltid på i vilken relation vi sätter begreppet i, men om vi i alla fall vågar tänka på medelvägen och vad detta kan innebära; så kanske detta också blir möjligt?

Zigmund Bauman, en super sociolog. Har nyligen skrivit en bok som jag tror handlar om att människan i den rika världen i princip tror oss vara det vi handlar. DN recenserar här. Aftonbladet har också recenserat. Samhällena har gått så långt att vi inte bara konsumerar mycket, utan att även vårat värde som människa sätts i ihop med prylarna. Själva livets fundament har blivit marknaden.

Problemet är först och främst att lyfta upp detta. " Buy nothing day" kan verka löjligt, men hur ofta genomgår vi en dag utan att konsumera? Typ aldrig skulle jag vilja säga! Och ja, det är stor skillnad på att handla för 0 eller 100 kr.

Det radikala är att göra annorlunda. Det radikala syns ofta inte. Om jag ser ut som "alla" andra men mediterar så har jag gjort ett val för mig själv.

Vi vill ofta kanske att andra skall uppmärksamma att vi har förändrats. Jag är till exempel väldigt förälskad i mina röda manchesterbyxor, eftersom de knäcker det mesta.
Samtidigt är detta typiskt, att vara radikal sitter inte i kläderna; det sitter i hjärnan. Samtidigt vill vi få uppmärksamhet!