Hon var inte samma person
som i drömmarna
Spelade ett
spel
där vi båda var förlorare.
Varför ljuger jag för mig själv?
Tar bort det yttersta lagret i min
borg.
Att vara den jag icke är,
är att leva i förljugenhet.
Min
borg
livsnervens central.
Texterna centrifugeras , spottas ut.
En livstid är jag dömd på denna planet.
Varför låtsas som annat?
Denna dömda planet, tron att någonting
skulle kunna förändras- dumheter
åndå brinner jag tils tiden är ute.
Brinner ner det sunda förnuftet,
bränslet heter ilska.
över det som ÄR, och komma SKALL.
För skiten i världen tar ingen paus.
Vi kan spränga upp jorden 50 gånger med alla
kärnvapen.
Varför vänta?
Konstigt nog har jag ett inneboende hopp!
En pausknapp innan
fast forward.
40 minuter sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar