måndag 9 mars 2009

Dikt - Att brinna är att leva!

Hon var inte samma person
som i drömmarna
Spelade ett
spel
där vi båda var förlorare.

Varför ljuger jag för mig själv?
Tar bort det yttersta lagret i min
borg.
Att vara den jag icke är,
är att leva i förljugenhet.
Min
borg
livsnervens central.
Texterna centrifugeras , spottas ut.

En livstid är jag dömd på denna planet.
Varför låtsas som annat?
Denna dömda planet, tron att någonting
skulle kunna förändras- dumheter
åndå brinner jag tils tiden är ute.

Brinner ner det sunda förnuftet,
bränslet heter ilska.
över det som ÄR, och komma SKALL.
För skiten i världen tar ingen paus.
Vi kan spränga upp jorden 50 gånger med alla
kärnvapen.
Varför vänta?
Konstigt nog har jag ett inneboende hopp!
En pausknapp innan
fast forward.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar