Det är en ekonomisk kris, det är kris i miljön. Arbetaren skriver i en rykande färsk artikel om att miljön redan i framtiden kommer gå över styr. Mänskligheten var för sega. Även om det är sant eller falskt kan det vara en poäng att fundera kring sanningsbegreppet. Vi tror att vissa sanningar står sig för evigt, men som vi vet har mäsnkligheten en tendens att skapa sanningar som sedan transformeras till en annan sanning. De finansiella systemen har lett till att arbetslösheten har ökat, värden som varit ettor och nollor som färdats runt jordklotet i jakt på maximal tillväxt har visat brister.
Vi måste helt enkelt skapa nya sanningar, där framförallt miljön inte pajar ihop totalt. I Tvärdrags senaste tidning, skriver man att offentlig sektor är svaret. Det finns en klar ideologisk tanke här, och det är att ett starkt samhälle investerar i VSO ( vård, skola och omsorg). Det är ingenting nytt utan snarare en tillbakagång till tankar som fanns innan 80 talets hegemoniska syn på att nyliberala tankar var sanningen. En filosof kanske är en av de få som inte är fårvånade över dagans läga- han eller hons profession handlar om att ställa frågor som andra inte vill ställa.
Vad är meningen med livet? Hur vill vi att det perfekta sammhället skall organiseras? Är det bra som det är..eller krävs det utopier som man ialla fall kan försöka sträva emot?
Mannen på bilden tittar på månen. Det kan tyckas löjligt att för en vuxen människa förvånas över universum- men är det inte så att de som ställer "dumma" frågor i själva verket är de som ställer de nödvändiga frågorna som vi andra tappat bort?
Att våga tro på det som inte finns, kanske är ett sätt att komma närmare att detta sker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar