Anna Odells kritiserade konst ( fejkad psykos...)

"Jag har känt vinden från galenskapens vingar"
-Baudelaire

Jag har likt många andra med en historik av kontakter med psykiatri åt ena sidan ogillat den diskussion som Anna Odells fejkade psykos innebar, åt andra sidan förstått varför den uppkommit! Om jag hade en kronisk psykiatrisk sjukdomm, skulle jag inte skriva detta, för man stämplas alltid av människor omkring en när man går ut med sina demoner. Men eftersom att jag är mer eller mindre "frisk" anser jag att jag faktiskt kan skriva detta och kanske ge ett par insikter eller ialla fall sätta igång ett par tankar.

För det första, själva poängen med konstverket verkar ha varit att få framm ett samtal kring hur psykiatrin i Sverige fungerar alternativt inte fungerar. Resultatet var ganska väntat, att fejka en psykos som är ett mycket allvarligt tillstånd av mer eller mindre kraftig störd verklighetsuppfattning; skulle såklart skapa debatt.

För det andra, debatten i media handlade snabbt om det var rätt eller fel? Själv är jag ganska ointresserad av den debatten, man kan dock säga att som man bäddar får man ligga. Alltså, för att vara lite hård, om man gör fysiskt motstånd mot anställda i psykiatrin anser jag personligen att personalen skall ha stora rättigheter att bälteslägga personen- alltså spänna fast personen och ge lugnande medíciner.

För det tredje, och det här är det centrala. Vad krävs för att en människa som lider av en psykiatrisk störning skall bli av med sinna rättigheter?

Svaret: Om personen skadar sig själv eller omgivningen.

Att psykiatrin kanske mång gånger har problem, är inga stora nyheter. Vi som har haft eller har någon typ av psykologisk "störning" är ofta väl medvetna om att vissa personer inom psykiatrin och psykologin inte hör hemma där - de pluggade "fel"! Det är inget nytt med övervåld, eller för den delen fokus på medicin istället för en kombination av medicin och terapeftiskt arbete. Tyvärr ligger det i sakens natur, att vi som har själsliga problem har en annan situation än den som bryter benet.

Avrundning
Som avslutning vill jag ge en liten aptitretare, vad som är friskt och sjukt har genom tiderna inte varit samma sak! Tex. homosexualitet var långt in på 1900 talet klassat som sjukt. Den franska filsofofen Michael Foucualt har också studerat hur psykiatrin lagt under sig större och större områden. Ibland så är folk bevisligen sjuka, om de ser Jesus, eller demoner. Men andra gånger kanske det räcker med att personen sakta skapar en trygg tillvaro - där balansen mellan aktiviteter ökar.

Det gäller vilket är logiskt, att inte se alla sympton som en sjukdomm, men inte heller negligera annorlunda beteende och tankemönster. Dessutom är det inte ovanligt att personer med kroniska sjukdommar efter ett tag går tillbaka till en tidigare nivå av lycka, och anser sig själva inte så sjuka. Den sk. habitueringseffekten är mycket stark, alltså att stora variatoner i lyckograden går tillbaka till en jämn och stabil nivå som personen haft länge.