Om en längtan i mitt hjärta

Jag längtar efter politiken- demokratin som utvecklar sig och inte avvecklar sig.
Det känns motigt ibland, för det som politiken kan bygga upp, kan marknadskrafterna så snabbt dra ner. En sorlig tanke, men att tex. kommunalisera skolan vilket ledde till permanent ojämlikhet- är betydligt svårare att göra statlige igen. Samma sak med bostäder, om man säljer kommunala bostadsbolag så är de sålda.

Jag ser med fasa hur ett permanent genom liberaliserat land växer framm. DU på högerkanten kan verkligen jubla, för inkomstklyftorna har aldrig varit så stora, segregationen mellan människor aldrig så stora- trycket på de arbetslösa och sjuka aldrig så hårt.

Man får helt enkelt inte bli sjuk. Även om jag ibland funderar på hur det skall gå egentligen, är jag livrädd för att någonting skall hindra mig från arbetet eller studierna. Som samhället ser ut idag, kan du gära inte vara sjuk en dag. Ett omänskligt tempo där konsumismens tempel växer starkt. Sekten konsumera-mera växer.

Politiken- det instrument för att hålla ihop samhället som håller på att gå isär, totalt! Det är inte så att samhället är ett idag, vi lever i öar där rika och fattiga har helt olika villkor.

Att göra revolution är dock ingen hit, eftersom att det är lättare att riva ner än att bygga upp. Man måste helt enkelt gå steg för steg, för att kunna bygga ett mera tryggt samhälle. Trygga samhällen skapar stabilitet och motståndskraft. Trygga människor vågar satsa.