Poesi

Jag skakar
Så vacker de
bitterljuva kärlen är,
vi rusar framåt mot
okända mål.
För en stund sedan satt jag
efter ett blodprov på Huddinge sjukhus
meditationsrumm
Dag Hammarsköljd skrev om de inre lugnet
Ja, tänk kamrater, om det vore så enkelt
att ett inre lugn bodde i min själ
aldrig ett inre lugn- alltid en inre
kraft som suger
vrider om det inre.
Jag har för mycket liv
inom mig.
För mycket fel och
rätt,
ett hopkok av allting huller om buller.
Bruno K. Öiers dikter håller mig
varm.
( och drömmen om henne ibland)
för nu är jag som en isbit
som inte smälter
tuar att jag inte vill sänka allt
med sprit.
Håll om mig älskade X
Jag skakar av
isbitens kyla.
Den inre kompassen som
slutat att fungera.
Jag läser- därför finns jag.
Som att det inre frysrummer
skulle smälta av böckerna ?
Så vacker är den bitterljuva kärleken
Var är sanningen?
Kan du månne visa upp dig i din prakt
och förkunna lidandets slut?